Eftersom några fortfarande tittar in här så kanske vi borde skriva en rad eller två.
Vi har nu varit hemma i nästan fyra veckor, och livet har återgått till det normala så även hudfärgen. Man vaknar nätt och jämnt när klockan ringer på morgonen, drar på sig arbetskläderna, slänger i sig frukosten och rusar till bilen. Jobbar för full rulle hela dagen, kommer sen hem hungrig, med spackel, tapetklister, slipdamm och färgstänk lite överallt (mest i håret). Sen på kvällen är man så slut så man får knappt gjort något vettigt. Precis som det brukar vara, och det är ganska skönt.
Det var så otroligt skönt att komma hem igen, och att få sova i min egen säng i ett hus där det inte finns några bedbugs (förhoppningsvis kom dom inte med mig). Och för att inte glömma hela stora härliga familjen och alla underbara vänner som nu är på betydligt kortare avstånd.
Många har frågat vad som var det bästa på resan. Jag har jättesvårt att svara på den frågan. Allting var så bra! För det första, att vara ledig hela tiden, att bara vara. Att gå omkring i affärer eller bara ligga en hel dag på stranden. Vi hade inga måsten. Sen sommaren, värmen och havet. De härliga utflykterna vi var på.
Mina favoriter är nog surfingen i Byron Bay, sjöarna på Fraser Island, snorklingen på Wihtsunday, body boardsen i Coffs Harbour och Magnetic Island med barbie-bilen, koalorna och papegojorna. Hur beskriver man den där känslan man har när man plötsligt inser att jag SURFAR! Eller den där känslan man hade när man simmade i nån av sjöarna på Fraser Island. I den ena sjön var vattnet så klart och svalt, så man kunde nästan tro att man simmade i en stor skål med rent dricksvatten. Eller när man satt i bilen, med fönstret nere och kände doften av den salta havsluften, medan man åkte kilometer efter kilometer längs stranden. Den sista kvällen på Fraser Island gick vi alla ner till stranden i en stor klunga. Sen gick vi en lång stund och sparkade med tårna i den packade sanden och överallt började det glimma. Det var häftigt. Sen satt vi länge och tittade på stjärnorna som föll medan vågorna slog in mot stranden.
Korallreven vid Withsunday-öarna var helt otroliga att snorkla i. Jag skulle ha kunnat simma omkring där hur länge som helst och bara förundras över hur fint det var. Fiskar och växter i alla former och färger, det kändes som om man befann sig i en helt annan värld. På ett ställe simmade vi i land och satt en stund på stranden och njöt. Jag har aldrig förr sett så gröna träd, ett så blått hav eller så vita stenar förr! Det var så klara och starka färger, hur härligt ser det då inte ut i himlen om det kan se ut sådär på jorden?
Det som vi upplevde som mindre roligt på resan, var ju våra våskor som inte kom med oss på flyget dit. Vi var väl lite frustrerade över att inte få tag i någon som kunde ge oss några besked. Sen kändes det ju också lite tråkigt att Australiens östkust drabbades av väldigt svåra översvämingar och en kraftig cyklon, just det året när vi är där. Men det var ju lugnt för oss, värre var det med dem som verkligen drabbades. Bedbugsen hade vi väldigt gärna sluppit undan. De var så obehagliga! Och det kändes som om jag gick omkring med en smittosam sjukdom med benen fulla av bett i långa pärlbandsrader. Dom kliade så obeskrivligt mycket. Men att inget värre än så hände under vår resa får vi vara glada och tacksamma över.
En sak som vi nog alla tre lärde oss av resan var att packa lite kläder och nödvändighets saker i handbagaget nästa gång man flyger, speciellt om man ska byta flyg. Och Australien är dyrt. :)
Något mer kommer jag inte på att skriva nu, vill ni veta något så är det bara att fråga nån av oss.
Och jag måste säga att det är roligt att så många har läst vår blogg, fastän vi har varit lite dåliga på att uppdatera, tack för det. Hoppas ni alla har det super bra! :)
/en glad veronica som väntar på ipi vattni